Soldat Hökhult Töllsjö, Torpare Slätthult o Apelsås Surteby, "Kullatorpet" Össlöv 7 Fjärås. Blev högst 64 år.
1774-03 Västergötland. [1]
Född 1774-03, 27 år enl generalmönstringsrulla 1802
Född 1773-09, 33 3/4 år enl Generalmönsterrulla 1807-06
1798-05-30. [2]
Nr 285 Premiermajorens kompani
27 år, Längd: 5 fot 7 och 2/3 tum
1799 Hökhult, Töllsjö sn, (P). [3]
1800 Hökhult, Töllsjö sn, (P). [4]
1801 Hökhult, Töllsjö sn, (P). [5]
1802 Hökhult, Töllsjö sn, (P). [6]
1802-02-24 Fristad Hed, (P). [7]
No 285
1803 Hökhult, Töllsjö sn, (P). [8]
1804 Hökhult, Töllsjö sn, (P). [9]
1805 Hökhult, Töllsjö sn, (P). [10]
1806 Hökhult, Töllsjö sn, (P). [11]
1807 Hökhult, Töllsjö sn, (P). [12]
1807-06-08 Stralsund, Tyskland. [13]
Vid affären 1807-03-14 (Anfall mot en Fransk redutt i Kettenhagen) fått en svår blessyr i låret som gör honom till krigstjänst oduglig och kan ej själv förtjäna födan, får avsked och anmäles till underhåll.
Blesserad och fången 1807-03-14. Återkommen den 19 maj 1807 från Greifsvalds lasarett.
1807-06-08 Stralsund, Tyskland. [14]
33 och 3/4 år gammal
Avskedad som 3:e klassens gratialist (12 rd årligen) till år 1831
till 1808 Hökhult, Töllsjö sn, (P). [15]
1808 Hökhult, Töllsjö sn, (P). [16]
från 1808 till 1815 Surteby sn, (P). [17]
1809 Slätthult, Surteby, (P). [18]
1810 Slätthult, Surteby, (P). [19]
1811 Slätthult, Surteby, (P). [20]
40 år
1812 Slätthult, Surteby, (P). [21]
1813 Apelsås, Surteby. [22]
Prästetorp 42 år
1814 Apelsås, Surteby. [23]
39 år förstärkning
1815-10-05 Össlöv, Fjärås sn, (N). [17]
Sven Jonsson född 1774, Hust. f 1775, son Johannes 1804, Andreas 1808, Gustaf 1814, dott Anna Cajsa 1796, Christina 1801
från 1815-10-05 till 1819 Össlöv 7 "Kullatorpet", Fjärås sn, (N). [24]
Första arrendator/uppodlare av Kullatorpet.
1816 Össlöv 7 "Kullatorpet", Fjärås sn, (N). [25]
1817 Össlöv 7 "Kullatorpet", Fjärås sn, (N). [26]
från 1819-10-06 Sagered, Fulltorp, Kållered sn, (O). [27]
1820 Sagered "Fulltorp", Kållered sn, (O). [28]
från 1820-01-08 Hultebacka Nedre, Landvetter, (O). [29]
No 56 (Fjärås)
Avskedade soldaten Sven Johansson Hök, sedermera af namnet Slätt, afskedad från Kongl. Elfsborgs Regemente med åtnjutande af gratial född år 1774 /sjuttiofyra/ flyttar till Fässbergs församling med hustrun Karin Andersdotter född år 1775, och barnen Johannes född d 1 maj 1804, Andreas född d 29 april 1808, Gustaf född d 6 mars 1814, 0ch Maja Stina född d 20 sept 1816 vilka barn haft koppor genom ympning. Sven Johansson och hustru äga enfaldig Christensdomskunskap hafva ohindrat begagnat de ? nådemedlen, fört ärlig vandel, och är icke här mantalsskrivna. Attesterat Fjärås prästegård d 10 okt 1819. Vice pastor Ljungvall
1819 3/11 Dahlgren
Ofvannämnde afskedade soldat Sven Johansson Hök med sin hustru Karin Andersdotter avflyttar nu efter ett års vistande i Fässbergs pastorat rill Landvetter pastorat med lika lydandande betyg bara med anmärkning att sonen Johannes tjänar i Tölö pastorat. För förstlidna års kronoskatter ansvarar hans förre husbonde herr Rejman på Sagered. Attesteras Räfvekärr den 8 okt 1820 A Dahlgren
Nedre Hultabacka 8/1 1820
1829 Wällviken Pixbo, (O). [30]
från 1831 Fläskebo, Landvetter sn, (O). [31]
1838-04-29 Snåkered "Falkebacken", Landvetter sn, (O). [32]
1838-05-07 Snåkered "Falkebacken", Landvetter sn, (O). [33]
Sävedals häradsrätt FIIa:24 (1838-1840) Bild 83 / sid 157 (AID: v65809.b83.s157, NAD: SE/GLA/11082)
1796-06-30 Ödenäs, (P). [34]
Den 14 mars 1807 var det dags igen efter en månad utan strid med fienden att genomföra anfall mot fiendens anlagda redutt vid Kettenhagen. Överste v. Cardell fick order av fältmarskalken v. Essen att den 14 Mars kl. 15:00 att framrycka mot Jungfernhoff och Kettenhagen. 1300 svenska soldater skulle hamna i tuffa strider. Elfsborgs bataljon lider de största förlusterna. Två kompanier var tvungna att slås samman till ett pga alla döda, skadade och krigsfångar.
Överste v. Cardell gick till anfall med:
Elfsborgs bataljon,
Södermanlands jägare,
de tyska regementenas beredskap och dess jägare, Greifswalds landtvärnsbataljon,
3 sqvadroner Mörnerska husarer,
3 kanoner af ridande artilleriet och
några pionjärieravdelningar.
Totalt 1300 man.
Att artilleribefälhavaren överste v. Cardell fick befälet över dessa trupper berodde på att brigadcheferna Tawast och v. Vegesack var sjuka.
14:00 14 mars 1807
Kl. 14:00 samlades bataljonen vid överstelöjtnant Bökmans kvarter. Soldaterna var lätt utrustade. Ränsel och flaskor hade man inte med sig för att snabbt kunna framrycka. Varje soldat hade 30 skott. Bataljonen ryckte fram i följande ordning: "Elfsborgsbataljonen, jägarekårerna, 2 sqvadroner, 2 kanoner och pioniererna gingo på vägen mot Jungfernhoff, me- dan de återstående trupperna under öfverstelöjtnant Cederströms befäl detascherades åt vester mot Vogelsang för att skydda vänstra flanken".
Soldaterna kunde framrycka till Gross-Kettenhagen utan att möta motstånd. När de kom fram till redutten så ser man att den var starkt besatt efter att v. Cardell rekognoscerat området. Den enda ingången man kunde upptäcka var en stor embrasure försedd med pallisader. Elfsborgs bataljon fick order ta sig till höjden öster om redutten och därefter storma den. Samtidigt fick Södermanlands jägare order att anfalla redutten bakifrån för att hindra fienden att fly från redutten. Kanoner skickades med de anfallande styrkorna för att före anfallet beskjuta redutten. På trummornas signal skulle truppen anfalla redutten.
Elfsborgarnas framryckning
"Elfsborgarne framryckte lugnt och säkert i den angifna riktningen. Först när de hunno grafvens ytterkant, reste sig de försvarande öfver vallkrönet och afgåfvo på detta nära håll en mördande salva långs hela bröstvärnet."
Elfsborgs bataljonens led glesnade oerhört pga alla sårade och döda. De kastade sig ner i skyttegraven. De kunde återhämta sig något för att sedan försaka ta sig upp på den över 12 fot (3,7 m) höga kanten som var mycket hal pga allt regn. Under tiden hade de försvarande rusat upp på bröstvärnet och skjuter salva på salva ner i skyttegraven. Striden beskrivs: "intet af deras skott felade sitt offer i de tätt packade hopparen nedanför. Öfverstelöjtnanten vid Elfsborgs regemente Bökman dödades, kapten Unge likaledes, kapten von Schwartzenhoff sårades".
Ja det tordes varit en fruktansvärd upplevelse att försöka ta sig upp för reduttens väggar som var 3,7 meter höga och hala som is under beskjutning. Anfallet mot redutten misslyckades och man fick hjälp av kavalleri och kanoner att dra sig tillbaka under beskjutning av fienden.