Olof Alfred Mattsson
Möbeltapetsör Lidköping. Blev 87 år.
Far:
Mor:
Född:
1863-08-03 Salvebo 1:3, Älvsåker sn, (N). [1]
Faddrar: J.C. Henriksson i Salvebo, Anders H Simonsson ibm, H Beata Lindbäck ibm, Paulina Carlsdotter i Fjällebo
Begravd:
Älvsåkers Kyrka, (N). [2]
Grav 259
Bosatt:
från 1880 till 1885 Ubbhult, Mölnebacka, Sätila sn, (P). [3]
Bosatt:
från 1885 till 1886 Salvebo 1:3, Älvsåker sn, (N). [4]
Dräng, Flyttattest nr 42
Bosatt:
från 1886 till 1888 Sjöbo, Älvsåker sn, (N). [5]
Emigrerade:
1888-02-24 Hull, England. [6]
På skeppet "Romeo"
Destination Altona
Bosatt:
från 1888-03-17 till 1890-04-07 Altona, Pensylvania, Amerika. [7]
Bosatt:
från 1890-04-07 Allegheny, Pensylvania. [7]
Emigrerade:
från 1900-08-02 till 1900-09-26 Oceanic "White Star Line". [8]
Avgick från Liverpol.
På samma båt noterade från Sätila och noterade i följd efter varandra var:
Alfred Mattson 37 labourer, U.S. CITIZEN, DIS. ON PIER, destination New York
Anna Mattson 21 servant, destination New York, posessed over £6
John Andersson 28 labourer, U.S. CITIZEN, DIS. ON PIER, destination New York
Bosatt:
från 1906-10-19 till 1926-04-08 Mölnebacka, Ubbhult, Sätila (P). [9]
Bosatt:
från 1911-01 till 1911-12-07 Skårby 1, Tölö sn, (N). [10]
Häktad:
1911-12-08 Skårby 1, Tölö sn, (N). [11]
2:o. Drängen Olof Alfred Mattsson från
N:o 1 Skårby i Tölö s:n, född i Elfsåkers s:n,
3/8 63, häktades natten före 8/,, och införp.
till kronohäktet i Varberg, i afbidan På. rannsakning
inför Fjäre H. R. såsom skäligen misstänkt
för mord å sin husbonde, hemmansägaren
Olof Söderström i N:o 1 Skårby; enl. medd.
af t. f. länsm. Olsson i Kungsbacka fögd. N.
distrikt.
Ransakad:
1912-02-20 Varberg, (N). [12]
Dråpet i Skårby.
Hustru Söderström och drängen Mattson ransakas.
Som vi genom extrablad i korthet meddelat blev, just sedan förra numret var färdigtryckt, hustru Söderström häktad som delaktig i det ruskiga morddramat. I tisdags hölls ransakning i Varberg, som upptog hela dagen.
Domare var som förut revisionssekreterare Rutger Åberg, Rådman Oskar Melin biträdde häktade Mattson och häradshövding Drakenberg, Göteborg, änkan Söderström.
Åklagaren meddelade att han ännu ej hunnit anskaffa prästbetyg och utdrag ur straffregistret beträffande änkan Söderström.
Förhör vidtog först med hustru Söderström. Hon fich redogöra för sina levnadsomständigheter och uppgav sig vara född den 28 maj 1847 i Långenäs i Älvsåkers socken. Hon vistades hemma tills hon blef 17 a 18 år, konfirmerades vid 15 år. Då hon lämnade föräldrahemmet 1866 erhöll hon plats som barnjungfru hos kapten Törnström i Göteborg, hos vilken hon kvarstannade ett halft år. Härefter hade svar. plats som städerska i rådhusrättens lokaler i Göteborg, genomgick härefter kurs i klädsömnad, varefter hon i flera år förtjänade sitt uppehälle genom sömnad åt familjer i Göteborg. Omkring 1870 uppsatte svar. egen syatelier, vilken hon förestod tills hon 1879 ingick äktenskap med Olof Söderström. Sedan hjälpte svar. till med sin makes vin- och ölhandel och biljard vid Viktoriagatan, Göteborg. Då biljarden och ölutskänkningen om någon tid skildes, förestod A. biljarden, då svar. i stället öppnade matvaruaffär. Denna affär förestod hon tills S. 1888 avreste till Amerika. Någon oenighet rådde ej under första delen av äktenskapet. Efter S. avresa fortfor svar. att kvarbo i Göteborg, där hon försöjde sig bl.a. genom inackorderingar, dels kvinnliga, dels manliga, kända för hygglighet.
Svar. uppgav att hon ämnar så snart som möjligt sälja fatigheten i Skårby och flytta till Göteborg. Svar. hade ej genomgått skole, ej ens folkskola, kunde läsa men ej skriva.
Domaren framhöll att svar. nått den ålder, att hon själv förstod det allvarliga i saken, varför det vore lämpligast att hon erkände om hon ägde del i brottet. Hon förnekade dock all delaktighet i förbrytelsen.
Åkl. påkallade vittnesförhör med följande personer: hustrun Anna Larsson Alafors, snickaren Karl Olsson Alafors, tvätterskan Amanda Andersson n:r 1 Skårby, smeden Algot Andersson Torslid, fru Gerda Almgren, Anneberg och Maria Bengtsson i Skårby.
Vittnet Anna Larsson berättade att hon stormarknadsdagen i Kungsbacka den 7 dec. sett hustru Söderström stående på en plattform å det tåg som anländer till Anneberg kl 3 e.m. Vid Annebergs station hade hustru S. mötts av Mattson, varvid hon i en mycket vänlig ton sagt till honom: >> Åh, vad du var snäll Alfred, som mötte mig! >>
Hustru Söderström bestred emelölertid på det bestämdaste att ha varit med ifrågavarande tåg. Hon hade varit hemma till kl. halv 5 e.m. och reste då först till Kungsbacka, därifrån hon återkom kl strax före 9 på kvällen. Vittnet vidhöll dock att ha sett hustru S. just på det tåget.
Åkl. påpekade att hustru S. tydligen gjort denna resa i ett syfte som ej kunde omtalas. Han ansåg sig därför ha skäl misstänka att hustru S. i något hänseende hade del i mordet och därför ville dölja någon omständighet som möjligen kunde vara besvärande för henne.
Ett annat vittne tog på sin ed att det sett hustru S. komma från stationen gående mot hemmet kl 5 e.m. ifrågavarande dag och tre vittnen berättade att Mattson vid ett besök den 7 dec. kl 11 f.m. hos tvätterskan Amanda Andersson sagt att fru Söderström vore bortrest till Kungsbacka.
Ett för hustrun Söderström ganska ganska graverande vittnesmål avgavs av en väninna till henne, fru Gerda Almgren Anneberg. Då fru Almgren vid 10-tiden på kvällen, dagen före mordet, kommit till makarne Söderströms bostad, hade hon funnit mycket folk församlat på gården. Till Mattson, som även stod där hade hon sagt: >>Vad har hänt, vad säger faster?>> Härpå hade M. icke gifvit något svar. Då folket strax därefter velat gå hade M. i bevekande ton yttrat: >> Snälla människor, gå icke ifrån mig, det ä så hemskt.>>
Då man senare på kvällen inne i Söderströms bostad talade om mordet hade hustru S. frågat vittnet vad de på gården varande människorna sade. Vittnet hade då svarat att de trodde Mattson vara den skyldige. Hustru Söderström sade då, att detta även var hennes mening.
Senare på kvällen, berättade vittnet vidare, att hon tillsammans med sin man och hustru S. gått igenom matrummet i Söderströms hem och då på duken å bordet mitt i rummet sett en ganska stor sax med spetsiga skänklar. När hustru S. fick se saxen sade hon, dock ej i någon orolig ton: >>Huru har den kommit hit?>> eller något dylikt. Saxen hade varit gammal och rostig. Vittnet hade upptäckt en hel del blodfläckar å matsalsgolvet och intygade att möblerna här befunno sig i oordning.
Vid bouppteckningen efter Söderström den 12 jan. 1912 hade vittnet varit närvarande. Då vittnet skulle dduka till middagen och ur ett skåp i köket framtog några tallrikar, fick hon till sin stora överraskning se nyssnämda sax ligga på en hylla i skåpet. Vittnet igenkände genast saxen och förvånad utropade hon: >> Milde Gud, här ligger ju saxen, det var ej underligt, att varken min man eller jag kunde känna igen saxen som företeddes vid föregående ransakning.>> Vittnet hade fått den bestämda uppfattningen att saxen var klibbig.
Åkl. och rådman Melin företedde vid rätten 3 saxar, som vid polisförhöret den 16 febr. påträffats i hustru S. bostad. Fru Almgren förklarade emellertid bestämt, att den sax, som den 7 dec. legat på matbordet och den som hon senare funnit i köksskåpet ingalunda voro någon av de nu företedda 3 saxarne.
Hustru Söderström påstod att den sax, som först företeddes för rätten vore den som den 7 dec. legat på bordet i matsalen. I hennes hem hade för övrigt icke funnits flera än de nu företedda saxarne.
Fru Almgren vidhöll emellertid bestämt, att denna sax icke vore den som legat på bordet den 7 dec.
Hustru S. tillade att Mattson haft en sax som vore något större än de vid rätten företedda saxarne, men denna sax hade M. alltid haft i sitt rum.
Länsman Olsson uppgav att då han för 3 veckor sedan besökt hustru S. och därvid begärt få alla saxarna, hade han blott erhållit den ena av de idag företedda saxarne, som var gammal och rostig, ungefär 15 cm lång.
Hustru S förklarade att hon av glömska vid detta tillfälle ej framlämnade en blank och ny sax av ungefär 15 cm längd.
Vittnet Almgren tillade, att då hon vid bouppteckningstillfället fick se nämda sax i skåpet hade hon sagt till vittnet Maria Berntsson att hon skulle tiga med fyndet av saxen, så att saken kunde anmälas för åkl. när nu den rätta saxen funnits. Vittnet berntsson hade dock redan samma dag omtalat för en person, boende hos fru Söderström, att fru Almgren blivit förbluffad över att ha funnit saxen.
Flera av vittnena intygade att hustru Söderström vore mycket snål, nästan girig.
Åkl. anmärkte att hustru Söderströms stora begär efter pengar kunde tydas som en orsak till att hon velat röja sin man ur vägen.
Härefter vidtog förhöret med Mattson. Han vidhöll vad han förut uppgivit. Han medgav att han den 7 dec på f.m. varit på besök hos vittnet Amanda Andersson men bestred att ifrågavarande dag ha varit vid Annebergs station såsom två vittnen uppgivit. Han förnekade även bestämt att hustur S. varit borta från hemmet den dagen förrän hon vid halv 5-tiden på eftermidd. for till Kungsbacka. Till Amanda Andersson hade han möjligen sagt att hustru S. skulle resa till Kungsbacka, enär hon förut sagt så. Om M. yttrat sig annorlunda hade detta varit mot värkliga förhållandet, enär hustru S. vistades i hemmet såväl när M. gick till Amanda Andersson som när han kom därifrån.
Sedan de tre i dag företedda saxarne vistas för M. sade han sig igenkänna den först i målet visade saxen som den, vilken plägade ha sin plats i köket samt den blanka saxen som legat på hustru S:s symaskin å verandan. Däremot kände M. ej igen den mörka 15 cm-saxern. M. hade emellertid hört hustru S. säga att hon ägde en sådan.
Åkl. anhöll om vidare uppskov för ytterligare utredning. Hustru S:s rättegångsbiträde anhöll att fru S. måttew försättas på fri fot, framhållande att av vad i målet förekommit torde framgå att hon ej torde ha sådan del i föreliggande brott att hon därför skulle i häkte kvarhållas. Åkl bestred yrkandet.
Mattsons rättegångsbiträde anförde att genom vad i dag framkommit och i en del besvärande omständigheter mot hustur S, det för sakens vidare utredning bleve nödvändigt värkställa undersökning i makarna S:s hem. Vidare anmärkte åkl. att omständigheter i målet tala lika mycket till nackdel för fru S. som haft direkt intresse av mannens död, som för Mattson.
Häradsrätten avslog yrkandet om att fru S. skulle försättas på fri fot och utsatte målet att åter förekomma den 9 mars.
Dömd:
1912-05-10 Varberg, (N). [13]
2:o. I N:o 149 B 2 - 11 omn. drängen
Alfred Mattsson och ¿
i N:o 23 B. 8 d. å. omn. änkan Kristina Söderström,
båda från N:o 1 Skårby i Tölö s:n,
haf va Fjäre H. R., jämlikt 14 kap. 8
och 35 ¿ Strafflagen dömts, hvardera till straffarbete
i 4 år ; enl. medd. af länsm. Anderson
i Kungsbacka fögd. N. distrikt. - Söderströms
födelsetid'? Red.
Dömd:
1912-10-16 Varberg, (N). [14]
Misshandel hvaraf döden följt till straffarbete i 4 år.
Straffarbete:
från 1912-10-19 till 1916-10-19 Härlanda centralfängelse, Göteborg, (O). [15]
Villkorligt frigiven:
1915-07-05 Härlanda centralfängelse, Göteborg, (O). [15]
Prästbetyg + utlåtande för villkorlig frigivning
Bosatt:
från 1926-11-08 till 1936-01-28 Lidköping, No 3, (R). [16]
Tapetsör hos Anders Nathanael Nilssons änka
Nst Ceres 3 i Lidköping enl Församlingsbok Lidköping
Bosatt:
från 1936-01-28 Salvebo Älvsåker sn (N). [17]
Död:
1950-08-23 Salvebo Älvsåker sn (N). [18]
Bouppteckning:
1950-09-23. [19]
Noteringar
Blev 1912-05-17 vid 48 års ålder dömd till 4 års straffarbete för att i förening med sin faster Kristina Söderström 64 år och i uppsåt att döda förövat det våld å Olof Söderström 1911-12-07 varav denne ljutit döden. [Enl Kongsbacka-Tidning]
Enligt Ellen:
Blev 1912 eller 1913 oskyldigt anklagad för mord på banvakten i Anneberg efter ett dryckesslag där banvaktens sambo var inblandad. Han somnade redlös och vaknade dagen efter med blod under sockarna utan att veta vad som hänt. Satt på Härlanda, blev senare rentvådd med hjälp av prästen Petter Isak Behn i Sätila som gick i god för honom. Den skyldige skulle ha bekänt på sin dödsbädd.
Ellens far hade träffat Alfreds halvbror Carl i Möbacka i kyrkan och fått reda på anklagelsen. Dömdes till 10år kom ut efter 7 eller 8 år.
Åkte efter frigivningen järnvägen till Fjärås, ångbåt till Lygnern, barna i Flohult förmanades att inte nämna något då han kom hem. Tillbringade första tiden i Flohult.
Gick med käpp sista tiden